Jag sitter vid mitt fönster och ser ut på den gråa himlen, vattenpölarna, flockar av kajor och kråkor som flyger förbi. Det värker i min kropp men det värsta är den förlamande, förbannade tröttheten. Som gör att jag inte orkar ta mig något för. Bara sitter här. Det gråa utanför mitt fönster avspeglar det jag känner innom mig. Grått, kallt, trist. Bara det blir vår och sommar, tänker jag. Bara solen börjar lysa mer och luften blir varm, vindarna ljumma. Då ska jag orka igen. Då ska jag väckas till liv. Då ska smärtan tona bort och livsglädjen skam åter fylla min kropp och min själ. Då ska jag göra allt det jag inte orkar nu. Måla huset, städa, leka med hundarna. Då ska jag göra så mycket....